PAIN OF DRUGS

Kommentar till "VAD SOM HÄNT OCH HÄNDER"
"Hej! Vilken bra blogg!
Har läst igenom hela nu, och har faktiskt länkat till dig på min blogg (: Bra skrivit och starkt att du skriver över huvud taget, och att du försöker hjälpa din pappa och att du startat det där projektet och allt! :)"

 Mitt svar: Tack så hemskt mycket, din kommentar gjorde mycket för mig! Som jag skrivit innan, så är det den postivia responsen som sådant ger mig motivation att fortsätta. Ibland kan det kännas svårt, men för det mesta så är det bara skönt att kunna skriva av sig/dela med sig av erfarenheter. 
 
Ps: För er som vill läsa vad tjejen skrev om min blogg/vill kika in på en söt blogg klicka på länken nedanför: 
http://aiilenroc.blogg.se/

Igår ringde jag till en man i som arbetar på socialtjänsten och ansvarar för boende i kommunen.
Tänkte lägga upp hur samtalet gick till.

Jag: Ja, hej mitt namn är -- och jag ringer angående min pappa och hans fru som varit utan bostad i över ett år.
Socialarbetaren: Jaha, okej..
Jag: Ja, och jag har hört att du skulle vara ansvarig för det och därför undrar jag vad du kan göra för dem
Socialarbetaren: Eh, nej, vem har sagt att jag har hand om det?
Jag: Min pappa
Socialarbetaren: Jaha okej.. nej du förstår att vi har erbjudit hjälp men sen är det ju deras ansvar att ta emot den
Jag: Vad har ni erbjudit för hjälp då?
Socialarbetaren: Det får jag inte tala med dig om, det får du fråga din pappa
Jag: Han har sagt att han inte blivit erbjuden något annat än härbärget
Mannen: Ja, men det är ju det vi har och den hjälpen tog han inte emot
Jag: Ett härbärge gör inte att det är mindre hemlösa, de är ju bara ett hus där de är för att de är just hemlösa?
Socialarbetaren: Ja, precis. Men det är som jag brukar säga att mitt jobb hade varit jätte enkelt om jag hade haft 50 lägenheter att erbjuda.
Jag: Nej jag förstår att det inte är lätt att hjälpa när det inte finns mycket till resurser, men något borde du kunna göra efttersom det är dina arbetsuppgifter?
Socialarbetaren: Ja, men du kan ju hälsa din pappa att han kan börja med att ta emot hjälpen.
Jag: Du behöver inte alls vara otrevlig emot mig, för jag ringer inte för att jag tycker det är roligt direkt.
Socialarbetaren: Nej, jag förstår det men så är det..
Jag: Jaha, men då tackar jag sålänge då och så hoppas jag det händer något för dem snart.
Socialarbetaren: Ja, det hoppas jag med.
Jag: Ja tack hej (klick)

Min tanke: Han var väldigt otrevlig, kanske inte syns på det jag skrivit, men tonen han hade var så otroligt nonchalant. De som sitter som chefer och är till för att hjälpa människor borde väl ha lite mer empati och människorkunnande än såhär? Det känns så himla hopplöst när man bara får ett strikt: "nej, det finns inget att göra" ifrån den som arbetar med det. Man kan ju undra vad man ska göra då...

Kommentar till: "VAD SOM HÄNT OCH HÄNDER"
"Läste inlägget Påtänd, vill inte direkt lägga mig i eller så, men.. vad fel sagt av din mamma! att du ska träffa en likadan (din pappa) blir så ledsen när jag hör hur du behandlas av din styvpappa, så förnedrande! Du har aldrig funderat på polisanmälan? om han är påtänd menar jag så har han ju grejer.."

Mitt svar: Tack så hemskt mycket! Du ska verkligen inte känna att du "lägger dig i", jag är bara tacksam över att någon orkar läsa och reflektera över det jag skriver. Jo, visst har jag funderat på att anmälla. Jag skulle kunna göra det utan att tveka, om det inte vore för att min mamma var så fast i honom. Men kommentarer som denna, gör att jag känner att jag är värd att reagera för. Det är inte bara min mammas mående som räknas. Det kan tycksas konstigt, men det gjorde verkligen att jag fick känslan "skönt, det var inte bara jag som tyckte han gjorde fel". Det är himla viktigt med åsikter som är ifrån utomstående. Tack än en gång!

Det har bara blivit inlägg om mitt liv idag.. känns rörigt och tråkigt. Jag skriver iallafall en liten kort lista på vad som kommit upp idag och vad som kommer upp imorgon.

Spänd över att jag skulle träffa pappa (Läs inglägget "Träffa pappa")
Ringde till socialen för att prata med han som nekat bostad (skiver om det imorgon)
Bråkade med mammas man (läs inlägget "Påtänd")
Träffade pappa och hans fru (skriver om hur det gick imorgon)

Ska ta en en cigg och därefter lägga mig, skönt!

(Obs, ej om pappa utan min mammas man).

Jag stod utanför min dörr och letade efter nycklarna, hittade inte dem och ringde därför på dörren. Ingen som öppnar, letar lite till, hittar nycklarna. Jag öppnar dörren och säger "Hej?" Min mammas man var hemma och sa "Hej, jag hörde inte att du plingade på dörren". Hur kunde han då veta att jag ringt på den? Men jag sa ingenting. Han går upp ifrån sängen och jag ser i en spegel i hallen att han glor snett på mig. Jag frågar lungt "Vad är det?" och får till svar "Ingenting.. vadådå?" Jag ser att han är påtänd och så säger jag "Du kollade konstigt på mig bara, men skit samma". Han säger då "Nej.. jag tänkte bara att jag kände inte igen jackan men det är kanske den nya du köpte?" För det första så har jag haft den jackan i över ett år, varje dag, bortsett ifrån några dagar då det var som kallast. Och för det andra har jag varken sagt att jag ska köpa ny jacka eller köpt någon ny jacka. Jag frågade därför "Va fan har du tagit?" Han svarar "Vadå tagit, va fan snackar du om?" Vi käftade så lite och sen kom mamma hem. Hon frågade mig vad som hänt och när jag förklarar för henne så börjar han skrika och avbryta mig och ljuga (som vanligt!). Han skrek en massa om att jag var ett jävla svin, att jag var dum i huvudet, paranoid, psyksjuk osv. Sen skrek han att jag skulle försvinna ifrån hans åsyn, så han slapp se mig. Jag tog min väska och stack. Mamma kom efter, jag ringde pappa och undrade ifall vi kunde träffas lite tidigare. Mamma gick hem igen, mamma ringde, mamma kom ner och pratade med mig. Jag sa att jag inte stod ut med hennes påtända man och då svarar hon "Nu ska du ju träffa någon som är likadan, din pappa". Jag svarade att han behandlar mig iallafall inte som smuts. Sen gick mamma igen, för hon ville inte riskera att stötta ihop med pappa.

Idag ska jag träffa min pappa och låtsas mamma. Jag spänner mig alltid innan jag ska träffa dem, jag vet inte varför, men jag tror det beror på prestationsångest, oro och splittrade känslor. Jag ska hjälpa dem med några saker och jag är rädd att jag inte lever upp till deras förväntingar. Jag vet att det låter konsitgt och jag vet att det är konstigt. Men ibland säger känslorna annat än vad förnuftet gör. Och i min relation till pappa så kämpar förnuftet ständigt mot känslorna. När det gäller oron så gäller det kommer de vara så påverkade att de märks, kommer han prata skit om mamma, kommer han ge mig dåligt samvete, kommer han vara stressad, okoncentrerad och irriterad... Eller kommer det gå bra? Jag har lärt mig att alltid ställa mig in på det värsta, för att undgå att bli besviken.

Vad ska jag skriva.. vet jag knappt. Vad jag däremot vet är att det är jobbigt när ens förälder behöver hjälp med att göra saker, för att tjäna pengar. Jag vill inte blanda mig i och hjälpa honom med detta.. men jag har aldrig kunnat säga nej till honom. Hur fan ska detta sluta eller kommer det någonsin få ett slut?!

Några föredetta alkolister har gjort en lång lista med det som var negativt med deras drickande. Jag tyckte att de var så klockrent att jag ville lägga upp några av dem här.

Hur kan vi vara säkra på att vårt drickande var negativt.

Vi drack för att bli lyckliga och blev olyckliga
Vi drack för att få glädje och fick sorg
Vi drack för att bli utåtriktade och blev självcentrerade
Vi drack för att kunna umgås och startade istället gräl
Vi drack för att bli sofistikerade  och blev råa och motbjudande
Vi drack för vänskap och fick fiender
Vi drack för att dämpa vår sorg och vältrade oss i självömkan
Vi drack för att stimulera sexlivet och tappade potensen
Vi drack för att medicinera och fick hälsoproblem
Vi drack för att jobbet krävde det och förlorade det
Vi drack för att slappna av och fick skakningar
Vi drack för att få självförtroende och blev osäkra
Vi drack för att få mod och blev rädda
Vi drack för att stimulera tankarna och fick minnesluckor
Vi drack för att kunna prata lättare och talet blev sluddrigare
Vi drack för att glömma och hemsöktes av tvångstankar
Vi drack för att få makt och blev maktlösa
Vi drack för att fly problemen och såg dem mångfaldigast
  Vi drack för att få frihet och blev slavar
Vi drack för att nå himmlen och hamnade i helvetet
Vi drack för att klara av livet och bjöd in döden

När du ser en hemlös person så tänker de flesta "jaha där är en uteliggare". Jag klandrar ingen för det, eftersom det är första intrycket och allt man vet om personen. Det spelar ingen roll vem det gäller, första anblicken är det som gör intryck. Men precis som med alla andra människor så finns det något under ytan. De är också människor med drömmar, visoner, minnen och känslor. Tänk på det!


Två av alla hemlösa jag intervjuat
Båda har godkänt publicering av bilden

Alla vet att det är farligt med droger, men få vet exakt vad det är som är farligt. Jag tänkte därför berätta om skadorna av drogmissbruk, denna gång om Amfetamin.

Skadorna av Amfetamin missbruk
Fysisk påverkan
Tandlossning, försämrad kordination, störningar i hjärtverksamheten, mun torrhet, feber, svettningar, huvudvärk, yrsel och otydlig syn. Vaken i flera dygn för att sedan sova i flera dygn. Saknar apit.
Psykisk påverkan
Hallucinaioner, vanföreställningar (nojor). Man går ifrån överdriven positivitet och stort självförstroende till nedstämdhet, osäkerhet, dålig självkänsla och depression.

Min erfarenhet av det: Allting stämmer in på hur min pappa betedde sig. Jag drar några exempel. Han gick ner mycket i vikt och kunde vara uppe flera dygn i sträck för att sedan sova lika många på raken. Han rörde även sig konstigt. Humöret växlade ifrån sprudlande glädje till ett djupt deprimerat tillstånd. Pillandet med saker var också något jag reagerade på, han kunde sitta med något i flera timmar, utan att man fick någon kontakt med honom. Hans "nojor" gjorde också mig orolig. Han fick för sig att civil poliser var över allt. I bilar, i buskar, på balkonger osv. Han trodde även att han hade djur som kröp under huden, som han var tvungen att skära bort.

Jag tänkte passa på att välkomna de nya bloggläsarna samtidigt som jag berättar om vad som kommer imorgon. Det som ska komma upp är bland annat hur man märker att någon brukar/missbrukar amfetamin. Är det något annat ni vill att jag ska skriva om eller ni har några tankar, funderingar eller frågor är det bara att hojta till.

Kommentar till "VAD VILL DU LÄSA MER OM?"
"jag förstår om du inte vill svara på frågan, men vart bor du någonstans?"
Mitt svar: Jag antar att du menar var i landet jag bor? Jag bor varken högst upp eller längst ner.. mer svar än så ger jag tyvärr inte nu.

Gjorde precis en telefon intervju med en hemlös man i 40-års åldern.
Jag låter er ta del av, en del av den.

Hur går det med bostad?
Svar: Jag ringde en man på kommunen som jag blivit hänvisad till. Men han sa bara att det enda alternativet där fanns är härbärget (det samma som de hemlösas hus). Jag berättade då att under ett års period har min bror och min far gått bort och nu är jag inte så sugen på att avliva min hund för att bo på ett härbärge. Jag förklarade att jag varken vill ha en spänn eller något annat förutom hjälp med ett kontrakt.

Jag tog numret till mannen han pratade med. På måndag ringer jag upp honom och ser ifall det verkligen inte finns något att göra.

Tacksam för förslag

Min uppväxt som dotter till en missbrukare?
Intervjuer med missbrukare/hemlösa?
Intervjuer med myndigheter om missbruk/hemlöshet?
Tips på hur du kan hjälpa de hemlösa?
Mer bilder?
Mer om mina känslor kring min pappas missbruk och hemlöshet?
Intervju med personal på härbärge/hemlösas hus?
Annat förslag?


Alla intervjupersonerna har godkänt publiciering av fotografiet.